1859 L'Ultim Walzer con lù

El te string, el te parla sòttvos..
e ona man la carezza i tò laber.
"Meine libe fùr immer" el dis.
T'hee capii che i paròll hinn per tì
e te see on pòmm granaa
quand dedree del crespin
te ghe diset coi oeucc
che in del vol di tò sògn
te see là, te see a Vienna con lù
in genoeucc su l'altàr de Sant Steven
E te giret, tel guardet, te giret,
con l'organdis che el lustra el salon..
E tel guardet..e te giret, t'el guardet
(calzon ross, giacca bianca e alamar)
Quanta lus, quanti spècc
a sgrandì l'illusion, i speranz
de vèss là insèmma a lù
su la riva d'on fiumm
che l'è bloeu me i sò oeucc.
E te par de sentì cent violin,
on concert de campann
per i strad d'on Paes
ch'el podeva vèss tò
pur se dent in del coeur
te gh'avrisset avuu el tò Milàn.
An'mò on walzer con lù,
l'ultim walzer e poeu..
el gallòpp de la Storia che corr
l'ha smorzaa tucc i sògn.
E a cavall tra on million de cavài
gh'è sparii tutt l'argent di alamar,
i violin, i campann
e l'altar ch'el spettava a San Steven

(Marco Candiani - Paròll in del vent)
(per me Sommo Poeta)